Inför 2012 – Del 2: Förarflyttar och årets startfält

Inför 2012 – Del 2: Förarflyttar och årets startfält

2012-03-11 12:24 Skriven av Jim Adolfsson

På förhand beräknades silly season mellan 2011 och 2012 bli relativt odramatisk. Samtliga av toppstallens förare sitter med kontrakt i hand, och det är inte förrän nästa säsong som de högprofilerade förarbytena förväntas att ske. Men trots att toppfyra ställer upp med oförändrade förarpar bjöds vi på en hel del överraskningar.

Väntan blev inte särskilt lång för oss skandinaver. Den 29 november fick alla spekulationer ett slut, och beskedet vi suktat efter blev officiellt; Iceman var tillbaka. Efter två års rallykörande hade Räikkönen nu fått nog av skogarna och hungern efter racingen blev för stor. Den forne världsmästaren skulle göra comeback i en Lotus (Renault), sida vid sida med den förre Renault-föraren Romain Grosjean, som på sätt och vis också gör comeback. Finländarens återkomst var vinterns hetaste samtalsämne, och få förunnat. I och med Räikkönens comeback får vi ett startfält med imponerande sex världsmästare. Hela 25 procent av fältet har vunnit en eller fler förartitlar tidigare. Aldrig har startfältet varit så här starkt, och då pratar jag inte bara om striden i toppen utan även mittfältet. Låt oss ta en närmare titt på vad som hänt i mästerskapets benhårda mittensegmentet under vintern:

Sutil körde med kniven på strupen under större delen av andra halvan av förra säsongen, och att ständigt ha en förare av Nico Hülkenbergs kaliber flåsandes i nacken kan inte varit lätt. Men Sutil lät inte påtryckningarna uppifrån stiga honom åt huvudet och fortsatte att låta poängen rulla in. Så pass att han slutligen kunde runda av året med en karriärbästa nionde plats i sluttabellen. Men inte ens detta räckte för att han skulle få behålla sin plats i stallet. Herr Mallya tog nu, vad som på förhand såg ut att vara ett redan givet beslutet och gav Hülkenberg platsen istället. På en besviken Sutils bekostnad, som i bristen på andra styrningar nu var förpassad till periferierna.

Synd kan tyckas, men å andra sidan kan jag förstå logiken i Mallyas och Force Indias beslut. Hur man än vrider och vänder på det känns Hülkenberg som ett starkare kort än Sutil, och det var en skam att tysken förlorade sin plats i F1 från första början. Den interna fajten mellan de två Force India-förarna ska bli mycket intressant att följa. Speciellt då båda förutspås ha den kapacitet som krävs för att bli framtida världsmästare. Flera liknelser har dragits mellan dem och McLarens två förare; Jenson Button och Lewis Hamilton. Paul di Resta med sin mindre aggressiva och mjuka körstil, a la Button och Hülkenbergs mer Hamilton-liknande aggressivitet.

Scott Speed, Vitantonio Liuzzi, Sebastien Bourdais och nu Sebastian Buemi och Jaime Alguersuari. Samtliga herrar har prövat lyckan i Red Bulls ”juniorstall”, men misslyckats. Förra årets trotjänare; Buemi och Alguersuari fick se sig sparkade inför årets säsong, med motiveringen: ”inte världsmästarmateriell”. Detta är häpnadsväckande på många sätt, inte minst om vi ser till Alguersuari ålder; blygsamma 22 år. Konkurrensen är benhård, och ser vi till namnen på ersättarna, som knappast behöver någon presentation så blir det lättare att förstå resonemanget bakom Helmut Markos beslut. De är de två absolut hetaste namnen i Red Bulls juniorprogram just nu. Daniel Ricciardo – som gjorde debut redan förra säsongen, då med HRT – och F1-debutanten Jean-Eric Vergne. Tillsammans skapar de ett av fältets mest intriganta förarpar. Trots brist på rutin tror jag att man har alla ingredienser som behövs till stordåd.

För första gången sedan 1993 kommer Formel 1-säsongen dra igång utan Rubens Barichello. Den färgstarke brasilianaren ersätts av landsmannen Burno Senna i Williams. Som tillsammans med Pastor Maldonado nu ska försöka få det brittiska stallet på rätt köl igen, efter förra årets besvikelser. Senast en Senna satt i en Williams slutade allt i tragedi, så det vore väl inte mer än rättvist att årets bil blir skulle bli en vinnare. Men det faller nog på sin orimlighet att så blir fallet.

Vem har sagt att kontinuitet inte lönar sig? Inte Sauber i alla fall. Istället för att byta ut sina två förare kommer man att fortsätta med Kamui Kobayahsi och Sergio Perez, och varför skulle man inte? Japanen är nu ett etablerat namn som fick genomlida en tuff andra halva av förra årets säsong. Men Kobayashi besitter en racecraft som heter duga, och får han bara till kvalen så blir han en svår nöt för konkurrenterna att knäcka. Perez påbörjar sitt andra år i motorsportens kungaklass, och med ett års rutin förväntas nu mexikanen inte göra annat än att bygga vidare på sin imponerande debutsäsong. Stabiliteten och kontinuiteten kan vara Saubers nyckel till framgång.

Längre ned i fältet då? Kommer Caterham (tidigare Lotus) kunna slå sig in i det redan otroligt trånga mittfältet? Det är i alla fall målet, och den avgörande faktorn om man ska kunna lyckas hålla fast vid sin försteförare, Heikki Kovalainen. Finländaren som nu startar sin tredje säsong med stallet – och som enligt sig själv kör bättre än någonsin – har inte smugit med sina ambitioner; bygger inte stallet en tillräckligt snabb bil så är det hejdå. Jarno Tulli har fått flytta på sig, till fördel för ex-Renaultföraren Vitaly Petrov. Ryssen har haft en stökig vinter då han för det första inte blev bekräftad förrän efter det första testet i Jerez. Och med sina generösa 185 cm blev han aldrig riktigt bekväm i bilen – som är designad runt Kovalainens och Trullis mer försynta 170 respektive 173 cm. Petrovs sponsorpengar sägs vara anledningen till varför ryssen fått styrningen, men jag vill ogärna ha förutfattade meningar om Petrov, så han förblir ett öppet kort i min ögon.

HRT och Marussia då? Här har det också hänt en del förändringar på förarsidan. I det nu helt spanskägda HRT ser vi återkomsterna av två bekanta ansikten. Tillbaka är Pedro de la Rosa och Narain Karthikeyan. Vilket innebär att Liuzzi nu får se sig utan styrning. Ryktet säger dock att han är på väg till Pirelli,som testförare.

I Marussia har Jerome d'Ambrosio fått ge plats åt en annan nykomling, ett mindre känt namn i form av fransmannen Charles Pic. Timo Glock förblir stallets nummer ett och det ska bli spännande att se hur den unge fransmannen står sig mot den erfarne tysken. Ska han lyckas göra det di Grassi och d'Ambrosio misslyckats med, nämligen att behålla sin plats i stallet även efter säsongens slut?

Den statiska förarlineupen i toppstallen betyder självklart inte att dem inte är nämnvärda. Som jag nämnde tidigare är det här sista året på kontrakten för många av toppgubbarna. Felipe Massa, Lewis Hamilton och Michael Schumacher, men även Mark Webbers – som i sin vana trogen bara förnyat sitt kontrakt med Red Bull ett år i taget – står kontrakt lösa efter den här säsongen. Det är med andra ord ett relativt kritiskt år för dem, speciellt för den förstnämnda. Massa stod inte på pallen en enda gång förra säsongen, och fick se sig totalt överkörd av sin stallkamrat, Fernando Alonso. Ska brassen få nytt förtroende av Scuderian måste poängen börja att rulla in. Men Massas dagar i Maranello verkar tyvärr vara räknade.

Lewis Hamiltons framtid är mer oviss. Britten siktar på att lämna förra årets bedrövelser bakom sig, och ett friskt tillskott till 'team Hamilton' är Mika Häkkinens gamle manager Didier Coton. Stallkamraten Jenson Button siktar på att åter slå sin yngre landsman men även gå en plats bättre i slutställningen än förra årets andraplats.

Mark Webber försöker hitta tillbaka till formen från 2010, då han sånär tog hem mästerskapet. Den sympatiske australiensaren hade till en början stora problem med Pirellidäcken förra säsongen, men ju längre säsongen led ju bättre blev det. Han säger att han har haft en bra vinter, och är redo att tackla den nya säsongen full av energi. Stallkamraten och den regerande världsmästaren, Sebastian Vettel lär få hårdare motstånd av Webber den här säsongen.

Den sjufaldige världsmästaren i Mercedes letar fortfarande efter den forna formen. Och frågan är; letar han förgäves? Schumi kan fortfarande inte riktigt få grepp om stallkompisen Nico Rosberg i kvalen. Men förra säsongen visade att han fortfarande har kvar sin berömda racecraft, och hans starter var från en annan planet. Schumacher besitter säkerligen fortfarande kapaciteten att vinna, förutsatt att Mercedes ger honom bilen att göra det i. Men borta är nog förmågan att kunna förvandla en medelmåttig bil till en vinnare.

Rosberg då? Den nu etablerade tysken hade en relativt oglamorös säsong förra året, men han skrev sig faktiskt in i rekordböckerna. Kanske av lite fel anledning, beroende på hur man ser på det. Men som tur i oturen förblev hans rekord obemärkt, i skuggan av sin landsmans i Red Bull-bilen, som själv var upptagen med att ta rekord efter rekord. Den gode Rosberg är nu nämligen föraren som tagit flest poäng utan att vinna ett race. Något som han säkerligen siktar på att ändra på i år.

I nästa del ska vi titta närmre på testtrendera, och vad vi egentlige kunnat avläsa från 'vintersäsongen'. Håll utkik efter del tre på måndag.

Diskutera!

Se även:

Inför 2012 – Del 1: Regelförändringar och de tekniska aspekterna

Inför 2012 – Del 3: Testtrender och inför-analyser del 1

Inför 2012 – Del 3: Testtrender och inför-analyser del 2

FÖRAR VM

  • 01 Sebastian Vettel 309
    02 Jenson Button
    185
    03 Fernando Alonso
    184
    04 Mark Webber 182
    05 Lewis Hamilton
    168
    06 Felipe Massa
    84
    07 Nico Rosberg
    62
    08 Michael Schumacher 52

KONSTRUKTÖRS VM

  • 01 RBR-Renault 491
    02 McLaren-Mercedes 353
    03 Ferrari 268
    04 Mercedes 114
    05 Renault 70
    06 Force India 48
    07 Sauber 36
    08 STR-Ferrari 29